Immigrant

Jag har haft mycket med immigrationspoliser att göra senaste tiden. De kom hit till Bulongwa och frågade efter oss och kallade oss till immigation office i Njombe. Vi var där hela torsdag förmiddag och försökte få ordning på alla tillstånd och grejer. Det råkade vara sista dagen som mitt turistvisa gällde, och när immigrationschefen frågar om jag hinner ut ur landet innan dagen är slut så blev jag lite nervös. Men jag fick till slut förlängt visa en vecka. Och på eftermiddagen fick äntligen mitt uppehållstillstånd betalas vilket var kravet för att jag ska få vara kvar efter att turistvisat går ut. På kvällen fick jag besök på hotellet av fler immigrationspoliser, men då var det en av dem som kände igen mig från förmiddagen, så det blev ett kort möte. Och dagen efter var det ytterligare en som sökte upp mig, nu tre och en halv timme söder om Njombe. Men nu ska praktiskt taget allt vara klart för mig. Jag har arbetstillstånd och mitt uppehållstillstånd är betalt om än inte utfärdat än. Så äntligen kan jag jobba obehindrat med det som var tänkt. Hittills har jag varit tvungen att hålla mig borta från sjukhuset och annat jobb då jag inte haft alla papper klara. Alla ansökningar skickades från Sverige i början av juli, så det har tagit lång tid att få allt klart. Det har varit en hel del krångel, osäkerhet och funderingar, så det är en stor lättnad att det nu är klart! 

Allt det här har även fått mig att fundera på situationen som många flyktingar är i. Det värsta som rimligen kunde ha hänt mig var att jag tvingats åka hem till Sverige. Visserligen är min lägenhet uthyrd så lite besvärligt skulle det vara, men det är också allt. Men hur är det för alla de som flytt från krig, förföljelse, hot eller svält. Som inte vet vart de är påväg, när de kommer fram inte vet om de får stanna. Om de skickas tillbaka inte har något hem eller jobb, med överhängande hot om att avrättas för att de tänker ”fel” eller har ”fel” föräldrar. Trots att jag fått lite mer förståelse för hur det kan vara att vara främling i ett land och inte veta hur byråkratins kvarnar maler kan jag inte ens föreställa mig hur jobbig situation många flyktingar har. 

Som en person jag känner som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Med osäkerheten från dag till dag om han ska få stanna eller inte, alla byråkratiska processer, om hur han ska försörja sig och bo, vad polisen ska göra då de kallar in honom. Blir han satt på ett plan till Afghanistan där han inte har något annat än hotet han flydde ifrån. Detsamma som gjorde att han var tvungen att lämna allt det som var hemma och välbekant för att till slut kom till Sverige för två år sedan? Ett helt nytt land där nästan allt är annorlunda. Familjen har flytt till andra länder, men trots det ska Sverige skicka honom tillbaka till Afghanistan. Den situationen kan jag inte sätta mig in i trots närheten till hans berättelse och nu även mina egna småskaliga erfarenheter. 

Annonser

En tanke på “Immigrant

  1. Det är så skönt att alla papper är klara, nu hoppas vi att immigrationspoliserna inte ska störa mer.
    Verkligen en gripande jämförelse du gör med flyktingars situation, så svårt att föreställa sig, men nu kan du/vi kanske ana lite mer… Så tråkigt att höra om din kompis som fått avslag. Ber och hoppas att det ska gå väl för honom!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s